The writings on the wall..

Hej.
Nu är det väl snart.. söndag..
aa..
aja.
igår (fredag) var ju nellie här.
vi kollade på film, gick till ica och massa.
och ajg blev uppäten av mygg.
den dagen hände exakt allt mig.
jag brände sönder min tunga.
jag brände sönder min läpp, så jag kan knappt äta något idag.
jag vet inte, jag tappade saker hela tiden.
allt.
jag var inte på riktigt topphumör heller.
fastän nellie var med.
jag borde ju vara det.
och idag, vaknade vi vid 10, gick ner vid halv 11, nellie åkte hem 10 över 11 eller nått.
efter det rasade dagen.
vet inte vad som hände. egentligen.
nellie ringde och sa att dom kanske kunde plocka upp mig efter dom varit hos hennes kusin, att jag kunde sova hos dom och åka hem på måndag, så jag kunde få pengar och åka till örebro och repa på tisdag, och sen hem till henne.
men jag är ju som jag är också, jag orkar inte åka lixom.. fram och tillbaka, massa.
det känns som.. aa..
och då typ, .. ja..
..
aja..
alla har ju sina bedrifter..
iallafall så blev det väl bättre med dagen.
pratat med mamma och ska få pengar imorgonn så jag kan åka till nellie och sova där, tills på tisdag, åka till örebro från henne, repa och sen tillbaka till henne ifall jag får.
sista veckan, lixom..
och så.. ja..
jag har lärt mig You Should've Killed Me When You Had The Chance - A Day To Remember också.
På gitarr.
och nu smsar jag med älskling, som äntligen fått fungerande telefon.
pratar om.. ... drömmar..
eller hennes, iallafall..
dum dröm.
dum, dum, dum, dum, dum, dumdm,dmd,udmdumd,udmdum,udm,dumdumd,dmdudm dröm.
jag skulle aldrig kunna göra så mot henne.
aldrig. jag skulle hellre skära av mig min egna hand med en kniv, skrapa loss allt skin från benet och bara bryta av det.
jag skulle slita ut mina ögon ur ögonhålorna, och bara slänga in dom i en vägg, så dom exploderar.
jag skulle verkligen ALDRIG kunnna göra så.
jag älskar henne, alldeles för mycket för att ens tänka tanken på det.
jag älskar henne, bara henne. ingen annan.
det känns som att all min kärlek till mina vänner har dragits ihop till en och samma kärleksklunga, och getts till henne.
ALL min kärlek, går till Nellie Luth.
Och det är den underbarste känslan jag någonsin varit med om.
Finns ingen jag älskat så mycket som jag älskar henne, och det finns ingen annan i hela världen som jag skulle vilja vara med.
Hon är den.
Och hon är min.
Bara min, ingen annans.
Jag kan egentligen fortfarande inte fatta att hon är min. Såhär, nnästan 3 månader efter att vi blivit tillsammans så känns det fortfarande som att vi nyss blivit tillsammans, och som att jag är nykär, den där underbara känslan man har i början, men ändå, så känns det som att vi känt varandra i år.
Min kärlek har växt så mycket, att jag kan börja gråta bara av att tänka tanken på att jag ens älskar henne.
Så jäääävla mycket, älskar jag henne.
Det är ofattbart.
Det borde inte gå att älska någon såhär mycket, och jag vet att jag älskar henne mer, och mer, och mer för varje andetag jag tar.