Bolts in this redneck..

jag sitter i soffan, lyssnar på bourbon crow, äter gott & blandat och dricker cola.
klockan är 10 över 1, jag borde egentligen sova..
men tankarna går mig över huvudet. kan inte fokusera på någonting.
är inte ens trött.
jag känner mig bara värdelös.
och att jag började lyssna på Hear You Me - Jimmy Eat World, när jag var som skörast, så fick texten mig att tänka..

And what would you think of me now?
So lucky, so strong, so proud..
I never said thank you for that,
Now I'll never have the chance..

Den delen.
Fick mig att inse, att jag kanske inte är sådär jätteperfekt, egentligen.
Du litade på mig. Jag svek dig.
Även, såhär några månader i efterhand, fast jag egentligen inte vet hur jag ens svek dig.
Du ringde.
Du grät, skrek och det var väldigt svårt att höra vad du skrek.
Men jag är inte döv.
För vissa ord hörde jag, och något jag kommer ihåg något extremt mycket är "Du vet att det är ditt fel, det är ditt fel att saker blir som dom blir. Men jag lägger inte all skuld på dig, och det hoppas jag att du är medveten om."
Och jag hörde dom där klingande sakerna.
Bommarna till järnvägen.
Jag ville inte skrika, för jag visste att skulle jag skrika så skulle alla tro jag var något annat psykfall.
Men jag skrek ändå. Du lyssnade inte..?
Det var första gången.
Första, och sista.
Jag visste att det var för sent, för sent för att hinna göra något.
Att du var flera timmar härifrån gjorde ite saken mycket bättre heller.
Din kropp, krossad av tågets hastighet. Utsträckt över järnvägsspåret.
Jag fick en vision. Det var precis som att jag var där, när det hände.
Jag var ju visserligen bara ett telefonsamtal bort, därifrån.
Och smärtan är outhärdlig.
Det svider fortfarande. Jag vill att du ska veta att jag har kvar allting.
Jag har inte slängt det, bränt det, eller något.
Jag har det. Det är i tryggt förvar, och det gör ont.
Men jag vill inte lämna det enda minnet jag har kvar av dig.
Jag är skeptisk när folk säger att du någonstans däruppe, sitter och vakar över mig.
Du sa att du skulle vaka över mig, tills dagen då jag dör.
Du lovade.
Kan jag lita på det?
Jag litade på dig och du svek mig med livet.