00:45
fredag
Idag var jag med Nellie i skolan, lite iallafall.
Kom dit elva och var med tills 1, hade musik och sprang runt lite.
läste massa i Den Långa Vägen Ut Ur Helvetet också, medans Nellie var på resterande lektioner.
drog hemåt och passade Elsie, och sen så vart det mys, och så åt vi
sen skulle jag .. nääästan hem.
det suger så jävla otroligt cphårt att behöva åka hem från henne.
här hemma är allting helt värdelöst, inte ens värt att andas.
Det är annorlunda när hon är här, då finns det anledning till att existera.
Samma, ifall jag är hos henne.
När vi är ifrån varandra känns det som veckor, fastän det är en dag sen vi träffades.
Det är hemskt.
Och varje gång man separeras från varandra så saknar man varandra bara ännu mer.
Som nu.
Jag dör. Det känns som om det var dagar sen jag träffade henne, fastän jag åkte hem för bara .. 3 timmar sen. Det känns som om mina lungor ska kollapsa. Som om mitt hjärta ska brista itu och bara krossas som ett glas, som faller i golvet, just för jag saknar henne så jävla mycket.
Det svider i kroppen och jag orkar ingenting - äta, dricka, sova.
Allting känns så meningslöst när hon inte är här.
Hon är som.. som en drog.
Även om jag fått för mycket av henne så kan jag inte få nog.
Jag behöver henne, mer och mer, för varje gång jag inte är med henne.
Hon är mitt liv. Utan henne är jag färglös, matt och grå.
Ett vandrande nervvrak med alla möjliga anfall, dagligen.
Mentala nedbrytningar, okontrollerande deppanfall som bara kommer och går, skrattanfall emellan, deppanfall.
Det är min vardag, utan Nellie.
Och allt jag gör under tiden är att gräva ner migsjälv i något jag gjort som fått mig att känna mig dålig, taskig osv. som nu. Men det är inte så illa just nu, faktiskt.
Och att jag tänker, konstant, på nästa gång jag får träffa henne. På hur otroligt jävla mycket jag saknar henne, hur otroligt mycket jag älskar henne, hur mycket hon betyder för mig, hur mycket jag behöver henne, framtiden, allt.
Allting kretsar runt henne, jag kan inte koncentrera mig på något annat, än just henne.
Allt med henne är helt perfekt. Hon är underbar, och jag skulle aldrig kunna "byta ut henne", för det finns ingen som är så underbar som henne.
Ingen som är så otroligt, jävla fin, gullig, söt, underbar på alla sätt som henne. Det finns INGEN.
Hon är den jag vill leva med tills jag ruttnar i min grav med maskar krypandes innanför skallbenet, hållandes i hand med den underbaraste människan i världen.
Tanken på att hon bara är min, får mig att känna mig som den lyckligaste människan i världen och ingen ska få ta den lyckan ifrån mig.
Försvinner hon så försvinner jag.
Skulle något hända mellan oss, jag svär på mitt egna liv att jag skulle döda för att få allting att stå till rätta igen.
Jag klarar mig inte utan henne, alls.
Jag.. aa..
PJOWFQWFÅPJDSFKJLV,.VMERÖJGEGOAÖDKJFASJF
åh. jag älskar dig, nellie.
och jag saknar dig så jävla mycket.
jag behöver dig. du är mitt syre. utan dig klarar jag inte ens att gå.
benen viker sig och insidan fryser till is.
du är lågan som värmer upp allt och får mig att le.
utan dig finns inte en enda glad stund.
ler jag, så är det fejk.
det tror jag att alla har lärt sig, nu.
jag har aldrig riktigt kunna le ordentligt.
jag har aldrig haft en riktig aledning till att ens vara en gnutta glad.
men nu när jag har dig är allt annorlunda.
det har du märkt själv.
i början var jag ganska nedstämd hela tiden, pratade lågt och var asocial som fan, osv.
nu är jag.. aa.. inte raka motsaten; är fortfarande nedstämd ganska ofta men det är oftast något som inte riktigt är något allvarligt.
allt, tack vare dig.
jag är dig evigt tacksam för att ha fört mig tillbaka till det s.k. livet, från det helvete jag levde i innan.
Jag älskar dig, Nellie Luth och det har jag gjort från den allra första dagen jag träffade dig.
Våra minnen är oslagbara.
Bra, som dåliga - i efterhand kan man se tillbaka på det dåliga, inse hur fånigt det egetligen var och skratta åt det, gå vidare.
jag skulle aldrig någonsin kunna lämna dig. jag skulle hellre dö
och det vill jag inte. för jag vill inte lämna dig ensam.
jag älskar dig.
ååååååååååååååååååååååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.
jag dör.
jag behöver dig, seriöst.
jag gråter fan nästan.
ett sista ord, som jag förmodligen över-missbrukat idag:
Förlåt.
för att Go:Audio - I'm With You (Don't Tell Me) är så jävla underbar.
Light reflects,
The darkened moon tonight,
Your make-up smeared across your face tells me,
You're not fine,
Just a line that you recite,
I can see that,
Tears falling down give no answer,
Seems you don't even know who you are,
Someone take her home away from here.
You just sit there quiet with your fake smile,
Don't tell me, don't tell me,
Everything's alright and you're happy,
Is it something you can't say,
I'll stay all night,
So tell me, so tell me,
What is there to hide?
I'm with you.
torsdag 20 augusti 2009
måndag 17 augusti 2009
fredag 14 augusti 2009
"med gränser dragna av dom som bestämmer
fjättrad i bödlarnas hyckleri
vem har makten att hålla dig fast
hur vill du leva ditt liv
slå dig fri"
M:40 - Väggarna omkring dig.
Hej.
Ville först och främst säga att jag och Nellie, i måndags faktiskt firade 3 månader
tillsammans.
Det var underbart.
Har varit hos henne i.. ... ja.. sen i söndags
och kom hem nu, halv 11 igår (fredag)
Är ju lördag nu, tekniskt sett.
Hon kommer idag, men åker hem igen på kvällen eftersom hon r hos sin pappa.
Kommer kännas konstigt att sova utan henne nu.
Kommer kännas ännu konstigare, nu när skolan börjar igen och jag inte kommer trffa
henne lika ofta
Det suger..
aja..
vi har inte gjort så jättemycket nu när jag har varit hos henne.
I torsdags (tror jag det var) så var vi hos hennes kusiner, och åt tårta och sånt
trevligt. (y)
massa släktingar var där.
det var lite läskigt, men det gick an iallafall.
och idag, fredag, så vaknade vi kvart över 9 och så...
japp.
ehm.. aa..
åh..
natten till torsdag..
jag var seriöst..
jag vet inte. jag var livrädd.
jag hade ingen kontroll över mig själv, alls.
över huvudtaget.
jag grät, och grät, jag grät tillochmed när jag hade vaknat.
jag kommer minnas den där natten, likaväl som du kommer minnas mitt ansikte.
jag kan verkligen relatera till "Paralyserad av skräck", från Innanför Muren - M:40.
Seriöst.
har aldrig någonsin känt mig så, .. rädd..
jag skakade, frös fastän jag var varm som en jävla skorsten.
jag känner mig så jävla.. skyldig.. till allt.
fastän jag vet att det var nellies utbrott som fick mig att bli panikslagen.
men hade jag inte gjort fel från första början hade det inte hänt.
annars har vi väl..
legat i sängen, en hel del. passat elsie, varit ute och gungat med henne, blåsit
massor av såpbubblor. och för övrigt så stör jag mig jääävligt mycket på att man
hela tiden måste byta rad manuellt istället för att den gör det själv på den här
sidan just nu. vet inte varför, min dator är ganska så fett med gay, så.
aja..
jag ligger i soffan, är trött.
ska nog sova.. kommer somna direkt, känns det som, för jag är så grymt jävla trött
men ändå så kommer jag inte somna förren jättelänge, eftersom det kommer kännas tomt
och kallt utan att somna i Nellies famn.
Det är den underbaraste känslan jag vet.
Jag.. aa.. alldeles jättevarm, är du. oftast.
och så somnar man helt ihoptrasslade med ben korsade tvärs över varandra och armarna
omkring en
huvudet tätt intill varandra, näsa mot näsa, panna mot panna - läppar mot läppar.
att få känna din andedräkt emot mitt ansikte, precis innan man somnar, är helt
underbart.
och att få vakna, av dina kyssar. det är .. åh, helt obeskrivligt.
finns absolut ingenting jag vill, varje dag, mer än att få vakna upp i din famn,
när du kysser mina läppar lätt, och ger mig en lång, värmande kram
eftersom jag oftast fryser när jag vaknar.
eller så lägger du dig ovanpå mig och bara..
ligger där. och kysser mig.
värmer mig, med din nakna kropp emot min, lika naken som du.
hela du är helt perfekt.
helt underbart, perfekt.
det finns verkligen ingenting alls jag skulle vilja ändra på dig.
Du är verkligen helt, ofattbart, underbart perfekt.
Jag vill inte ha någon annan än dig. För du är den underbaraste människa jag någonsin
träffat.
Och det finns ingen annan som är så underbar som du är.
Du är mitt liv.
Jag sa till dig i onsdags natt.
"Hade det varit så, så hade jag allvarligt talat slagit mitt huvud allt vad jag orkar
rätt ner i ditt golv."
Jag vägrar existera utan din kärlek. Utan dig i mitt liv.
Du är lågan, som tänder ljuset för att lysa upp det becksvarta, iskalla rummet inom
mig.
Utan syre dör lågan, och utan lågan dör ljuset.
Utan ljuset, förblir rummet mörkt och tillslut glöms bort.
Det försvinner.
Du är verkligen allt för mig. Du skulle bara veta.
Och när jag fick för mig allt det där den natten, så ville jag inte tro att det
var så.
Men innerst inne vet jag att du älskar mig, över allt annat och att du aldrig
någonsin skulle göra så mot mig.
Speciellt i ett sådant tillstånd jag var i vid det laget - då jag grät så mycket
att jag inte kunde få fram något mer än små ylningar till ord
då jag inte kunde andas på egen hand,
då jag skakade så mycket att jag inte kunde göra något annat än att just skaka, och
stirra rätt in i mörkret, sätta tänderna i armen och slita omkring med dom tills jag
gjorde en grop i min muskel som fortfarande gör ont
då jag var så livrädd och uppriven att jag inte ens kunde prata.
Tack för ett helt underbart lov.
Jag hade inte kunnat tänka mig att spendera det på något annat sätt
Eller med någon annan än med dig.
jag älskar dig, Nellie Luth.
- din Markus.
fjättrad i bödlarnas hyckleri
vem har makten att hålla dig fast
hur vill du leva ditt liv
slå dig fri"
M:40 - Väggarna omkring dig.
Hej.
Ville först och främst säga att jag och Nellie, i måndags faktiskt firade 3 månader
tillsammans.
Det var underbart.
Har varit hos henne i.. ... ja.. sen i söndags
och kom hem nu, halv 11 igår (fredag)
Är ju lördag nu, tekniskt sett.
Hon kommer idag, men åker hem igen på kvällen eftersom hon r hos sin pappa.
Kommer kännas konstigt att sova utan henne nu.
Kommer kännas ännu konstigare, nu när skolan börjar igen och jag inte kommer trffa
henne lika ofta
Det suger..
aja..
vi har inte gjort så jättemycket nu när jag har varit hos henne.
I torsdags (tror jag det var) så var vi hos hennes kusiner, och åt tårta och sånt
trevligt. (y)
massa släktingar var där.
det var lite läskigt, men det gick an iallafall.
och idag, fredag, så vaknade vi kvart över 9 och så...
japp.
ehm.. aa..
åh..
natten till torsdag..
jag var seriöst..
jag vet inte. jag var livrädd.
jag hade ingen kontroll över mig själv, alls.
över huvudtaget.
jag grät, och grät, jag grät tillochmed när jag hade vaknat.
jag kommer minnas den där natten, likaväl som du kommer minnas mitt ansikte.
jag kan verkligen relatera till "Paralyserad av skräck", från Innanför Muren - M:40.
Seriöst.
har aldrig någonsin känt mig så, .. rädd..
jag skakade, frös fastän jag var varm som en jävla skorsten.
jag känner mig så jävla.. skyldig.. till allt.
fastän jag vet att det var nellies utbrott som fick mig att bli panikslagen.
men hade jag inte gjort fel från första början hade det inte hänt.
annars har vi väl..
legat i sängen, en hel del. passat elsie, varit ute och gungat med henne, blåsit
massor av såpbubblor. och för övrigt så stör jag mig jääävligt mycket på att man
hela tiden måste byta rad manuellt istället för att den gör det själv på den här
sidan just nu. vet inte varför, min dator är ganska så fett med gay, så.
aja..
jag ligger i soffan, är trött.
ska nog sova.. kommer somna direkt, känns det som, för jag är så grymt jävla trött
men ändå så kommer jag inte somna förren jättelänge, eftersom det kommer kännas tomt
och kallt utan att somna i Nellies famn.
Det är den underbaraste känslan jag vet.
Jag.. aa.. alldeles jättevarm, är du. oftast.
och så somnar man helt ihoptrasslade med ben korsade tvärs över varandra och armarna
omkring en
huvudet tätt intill varandra, näsa mot näsa, panna mot panna - läppar mot läppar.
att få känna din andedräkt emot mitt ansikte, precis innan man somnar, är helt
underbart.
och att få vakna, av dina kyssar. det är .. åh, helt obeskrivligt.
finns absolut ingenting jag vill, varje dag, mer än att få vakna upp i din famn,
när du kysser mina läppar lätt, och ger mig en lång, värmande kram
eftersom jag oftast fryser när jag vaknar.
eller så lägger du dig ovanpå mig och bara..
ligger där. och kysser mig.
värmer mig, med din nakna kropp emot min, lika naken som du.
hela du är helt perfekt.
helt underbart, perfekt.
det finns verkligen ingenting alls jag skulle vilja ändra på dig.
Du är verkligen helt, ofattbart, underbart perfekt.
Jag vill inte ha någon annan än dig. För du är den underbaraste människa jag någonsin
träffat.
Och det finns ingen annan som är så underbar som du är.
Du är mitt liv.
Jag sa till dig i onsdags natt.
"Hade det varit så, så hade jag allvarligt talat slagit mitt huvud allt vad jag orkar
rätt ner i ditt golv."
Jag vägrar existera utan din kärlek. Utan dig i mitt liv.
Du är lågan, som tänder ljuset för att lysa upp det becksvarta, iskalla rummet inom
mig.
Utan syre dör lågan, och utan lågan dör ljuset.
Utan ljuset, förblir rummet mörkt och tillslut glöms bort.
Det försvinner.
Du är verkligen allt för mig. Du skulle bara veta.
Och när jag fick för mig allt det där den natten, så ville jag inte tro att det
var så.
Men innerst inne vet jag att du älskar mig, över allt annat och att du aldrig
någonsin skulle göra så mot mig.
Speciellt i ett sådant tillstånd jag var i vid det laget - då jag grät så mycket
att jag inte kunde få fram något mer än små ylningar till ord
då jag inte kunde andas på egen hand,
då jag skakade så mycket att jag inte kunde göra något annat än att just skaka, och
stirra rätt in i mörkret, sätta tänderna i armen och slita omkring med dom tills jag
gjorde en grop i min muskel som fortfarande gör ont
då jag var så livrädd och uppriven att jag inte ens kunde prata.
Tack för ett helt underbart lov.
Jag hade inte kunnat tänka mig att spendera det på något annat sätt
Eller med någon annan än med dig.
jag älskar dig, Nellie Luth.
- din Markus.
lördag 8 augusti 2009
The writings on the wall..
Hej.
Nu är det väl snart.. söndag..
aa..
aja.
igår (fredag) var ju nellie här.
vi kollade på film, gick till ica och massa.
och ajg blev uppäten av mygg.
den dagen hände exakt allt mig.
jag brände sönder min tunga.
jag brände sönder min läpp, så jag kan knappt äta något idag.
jag vet inte, jag tappade saker hela tiden.
allt.
jag var inte på riktigt topphumör heller.
fastän nellie var med.
jag borde ju vara det.
och idag, vaknade vi vid 10, gick ner vid halv 11, nellie åkte hem 10 över 11 eller nått.
efter det rasade dagen.
vet inte vad som hände. egentligen.
nellie ringde och sa att dom kanske kunde plocka upp mig efter dom varit hos hennes kusin, att jag kunde sova hos dom och åka hem på måndag, så jag kunde få pengar och åka till örebro och repa på tisdag, och sen hem till henne.
men jag är ju som jag är också, jag orkar inte åka lixom.. fram och tillbaka, massa.
det känns som.. aa..
och då typ, .. ja..
..
aja..
alla har ju sina bedrifter..
iallafall så blev det väl bättre med dagen.
pratat med mamma och ska få pengar imorgonn så jag kan åka till nellie och sova där, tills på tisdag, åka till örebro från henne, repa och sen tillbaka till henne ifall jag får.
sista veckan, lixom..
och så.. ja..
jag har lärt mig You Should've Killed Me When You Had The Chance - A Day To Remember också.
På gitarr.
och nu smsar jag med älskling, som äntligen fått fungerande telefon.
pratar om.. ... drömmar..
eller hennes, iallafall..
dum dröm.
dum, dum, dum, dum, dum, dumdm,dmd,udmdumd,udmdum,udm,dumdumd,dmdudm dröm.
jag skulle aldrig kunna göra så mot henne.
aldrig. jag skulle hellre skära av mig min egna hand med en kniv, skrapa loss allt skin från benet och bara bryta av det.
jag skulle slita ut mina ögon ur ögonhålorna, och bara slänga in dom i en vägg, så dom exploderar.
jag skulle verkligen ALDRIG kunnna göra så.
jag älskar henne, alldeles för mycket för att ens tänka tanken på det.
jag älskar henne, bara henne. ingen annan.
det känns som att all min kärlek till mina vänner har dragits ihop till en och samma kärleksklunga, och getts till henne.
ALL min kärlek, går till Nellie Luth.
Och det är den underbarste känslan jag någonsin varit med om.
Finns ingen jag älskat så mycket som jag älskar henne, och det finns ingen annan i hela världen som jag skulle vilja vara med.
Hon är den.
Och hon är min.
Bara min, ingen annans.
Jag kan egentligen fortfarande inte fatta att hon är min. Såhär, nnästan 3 månader efter att vi blivit tillsammans så känns det fortfarande som att vi nyss blivit tillsammans, och som att jag är nykär, den där underbara känslan man har i början, men ändå, så känns det som att vi känt varandra i år.
Min kärlek har växt så mycket, att jag kan börja gråta bara av att tänka tanken på att jag ens älskar henne.
Så jäääävla mycket, älskar jag henne.
Det är ofattbart.
Det borde inte gå att älska någon såhär mycket, och jag vet att jag älskar henne mer, och mer, och mer för varje andetag jag tar.
Nu är det väl snart.. söndag..
aa..
aja.
igår (fredag) var ju nellie här.
vi kollade på film, gick till ica och massa.
och ajg blev uppäten av mygg.
den dagen hände exakt allt mig.
jag brände sönder min tunga.
jag brände sönder min läpp, så jag kan knappt äta något idag.
jag vet inte, jag tappade saker hela tiden.
allt.
jag var inte på riktigt topphumör heller.
fastän nellie var med.
jag borde ju vara det.
och idag, vaknade vi vid 10, gick ner vid halv 11, nellie åkte hem 10 över 11 eller nått.
efter det rasade dagen.
vet inte vad som hände. egentligen.
nellie ringde och sa att dom kanske kunde plocka upp mig efter dom varit hos hennes kusin, att jag kunde sova hos dom och åka hem på måndag, så jag kunde få pengar och åka till örebro och repa på tisdag, och sen hem till henne.
men jag är ju som jag är också, jag orkar inte åka lixom.. fram och tillbaka, massa.
det känns som.. aa..
och då typ, .. ja..
..
aja..
alla har ju sina bedrifter..
iallafall så blev det väl bättre med dagen.
pratat med mamma och ska få pengar imorgonn så jag kan åka till nellie och sova där, tills på tisdag, åka till örebro från henne, repa och sen tillbaka till henne ifall jag får.
sista veckan, lixom..
och så.. ja..
jag har lärt mig You Should've Killed Me When You Had The Chance - A Day To Remember också.
På gitarr.
och nu smsar jag med älskling, som äntligen fått fungerande telefon.
pratar om.. ... drömmar..
eller hennes, iallafall..
dum dröm.
dum, dum, dum, dum, dum, dumdm,dmd,udmdumd,udmdum,udm,dumdumd,dmdudm dröm.
jag skulle aldrig kunna göra så mot henne.
aldrig. jag skulle hellre skära av mig min egna hand med en kniv, skrapa loss allt skin från benet och bara bryta av det.
jag skulle slita ut mina ögon ur ögonhålorna, och bara slänga in dom i en vägg, så dom exploderar.
jag skulle verkligen ALDRIG kunnna göra så.
jag älskar henne, alldeles för mycket för att ens tänka tanken på det.
jag älskar henne, bara henne. ingen annan.
det känns som att all min kärlek till mina vänner har dragits ihop till en och samma kärleksklunga, och getts till henne.
ALL min kärlek, går till Nellie Luth.
Och det är den underbarste känslan jag någonsin varit med om.
Finns ingen jag älskat så mycket som jag älskar henne, och det finns ingen annan i hela världen som jag skulle vilja vara med.
Hon är den.
Och hon är min.
Bara min, ingen annans.
Jag kan egentligen fortfarande inte fatta att hon är min. Såhär, nnästan 3 månader efter att vi blivit tillsammans så känns det fortfarande som att vi nyss blivit tillsammans, och som att jag är nykär, den där underbara känslan man har i början, men ändå, så känns det som att vi känt varandra i år.
Min kärlek har växt så mycket, att jag kan börja gråta bara av att tänka tanken på att jag ens älskar henne.
Så jäääävla mycket, älskar jag henne.
Det är ofattbart.
Det borde inte gå att älska någon såhär mycket, och jag vet att jag älskar henne mer, och mer, och mer för varje andetag jag tar.
torsdag 6 augusti 2009
Bolts in this redneck..
jag sitter i soffan, lyssnar på bourbon crow, äter gott & blandat och dricker cola.
klockan är 10 över 1, jag borde egentligen sova..
men tankarna går mig över huvudet. kan inte fokusera på någonting.
är inte ens trött.
jag känner mig bara värdelös.
och att jag började lyssna på Hear You Me - Jimmy Eat World, när jag var som skörast, så fick texten mig att tänka..
And what would you think of me now?
So lucky, so strong, so proud..
I never said thank you for that,
Now I'll never have the chance..
Den delen.
Fick mig att inse, att jag kanske inte är sådär jätteperfekt, egentligen.
Du litade på mig. Jag svek dig.
Även, såhär några månader i efterhand, fast jag egentligen inte vet hur jag ens svek dig.
Du ringde.
Du grät, skrek och det var väldigt svårt att höra vad du skrek.
Men jag är inte döv.
För vissa ord hörde jag, och något jag kommer ihåg något extremt mycket är "Du vet att det är ditt fel, det är ditt fel att saker blir som dom blir. Men jag lägger inte all skuld på dig, och det hoppas jag att du är medveten om."
Och jag hörde dom där klingande sakerna.
Bommarna till järnvägen.
Jag ville inte skrika, för jag visste att skulle jag skrika så skulle alla tro jag var något annat psykfall.
Men jag skrek ändå. Du lyssnade inte..?
Det var första gången.
Första, och sista.
Jag visste att det var för sent, för sent för att hinna göra något.
Att du var flera timmar härifrån gjorde ite saken mycket bättre heller.
Din kropp, krossad av tågets hastighet. Utsträckt över järnvägsspåret.
Jag fick en vision. Det var precis som att jag var där, när det hände.
Jag var ju visserligen bara ett telefonsamtal bort, därifrån.
Och smärtan är outhärdlig.
Det svider fortfarande. Jag vill att du ska veta att jag har kvar allting.
Jag har inte slängt det, bränt det, eller något.
Jag har det. Det är i tryggt förvar, och det gör ont.
Men jag vill inte lämna det enda minnet jag har kvar av dig.
Jag är skeptisk när folk säger att du någonstans däruppe, sitter och vakar över mig.
Du sa att du skulle vaka över mig, tills dagen då jag dör.
Du lovade.
Kan jag lita på det?
Jag litade på dig och du svek mig med livet.
klockan är 10 över 1, jag borde egentligen sova..
men tankarna går mig över huvudet. kan inte fokusera på någonting.
är inte ens trött.
jag känner mig bara värdelös.
och att jag började lyssna på Hear You Me - Jimmy Eat World, när jag var som skörast, så fick texten mig att tänka..
And what would you think of me now?
So lucky, so strong, so proud..
I never said thank you for that,
Now I'll never have the chance..
Den delen.
Fick mig att inse, att jag kanske inte är sådär jätteperfekt, egentligen.
Du litade på mig. Jag svek dig.
Även, såhär några månader i efterhand, fast jag egentligen inte vet hur jag ens svek dig.
Du ringde.
Du grät, skrek och det var väldigt svårt att höra vad du skrek.
Men jag är inte döv.
För vissa ord hörde jag, och något jag kommer ihåg något extremt mycket är "Du vet att det är ditt fel, det är ditt fel att saker blir som dom blir. Men jag lägger inte all skuld på dig, och det hoppas jag att du är medveten om."
Och jag hörde dom där klingande sakerna.
Bommarna till järnvägen.
Jag ville inte skrika, för jag visste att skulle jag skrika så skulle alla tro jag var något annat psykfall.
Men jag skrek ändå. Du lyssnade inte..?
Det var första gången.
Första, och sista.
Jag visste att det var för sent, för sent för att hinna göra något.
Att du var flera timmar härifrån gjorde ite saken mycket bättre heller.
Din kropp, krossad av tågets hastighet. Utsträckt över järnvägsspåret.
Jag fick en vision. Det var precis som att jag var där, när det hände.
Jag var ju visserligen bara ett telefonsamtal bort, därifrån.
Och smärtan är outhärdlig.
Det svider fortfarande. Jag vill att du ska veta att jag har kvar allting.
Jag har inte slängt det, bränt det, eller något.
Jag har det. Det är i tryggt förvar, och det gör ont.
Men jag vill inte lämna det enda minnet jag har kvar av dig.
Jag är skeptisk när folk säger att du någonstans däruppe, sitter och vakar över mig.
Du sa att du skulle vaka över mig, tills dagen då jag dör.
Du lovade.
Kan jag lita på det?
Jag litade på dig och du svek mig med livet.
söndag 2 augusti 2009
Get out of this place while we still have time..
hej.
klockan är typ 11.
sitter i soffan, lyssnar på jimmy eat world.
..
ja..
hmm.. fint inlägg..
nämen.
idag har jag varit med nellie. hela dagen.
vi har tittat på film, och så har vi varit ute.
gick först runt kvarn, kom tillbaka, gjorde något.. minns inte, kollade på sleepy hollow tror jag, gick till statoil i guldsmedshyttan och köpte glass, gick hem. satt i trappan, gick till tåget.
nu är jag ensam. jag är ledsen.
det suger. jag hatar att behöva vara ensam..
och mest av allt är att jag varit så jävla orolig idag.
känns som att allting ska falla ner, rakt på mig.
allt. och allt skulle vara mitt fel.
kanske inte, men det känns som det.
för alltid, alltid, allt som händer är alltid mitt fel.
även om det inte på något sätt är det.
lisa har sprungit runt i huset i 2 dagar nu och skrikit att vi ska flytta till guldsmedshyttan istället..
mamma har tillochmed tittat på hus där.
radhus.
hon som inte ens ville bo någonstans där det fanns trädgård.
flyttar vi dit tänker jag fan bo på gatan.
seriöst.
vi har pratat om att flytta till linde i fan ett år nu.
längre, tillochmed, för att mamma är så förbannat jävla trött på mormor.
och när vi väl får huset sålt, som f.ö. eskil ska flytta in i, så kollar vi på hus och sånt i linde.
men helt plötsligt så kollar hon på nå jävla stonernegerhöghus i guldsmedshyttan och jävla radhus och sånt.
när fan ska hon bestämma sig?
Och hon vet att jag vill flytta till linde.
Och så ändrar hon sig, bara för att Lisa envisas med att gå kvar här i den där jävla fittlurksjävlahomogaycpskadadeinvalid skolan.
för att hon RÅKAR ha sina turkvänner där.
kul.
jag känner för att strypa mig lite.
hejdå.
klockan är typ 11.
sitter i soffan, lyssnar på jimmy eat world.
..
ja..
hmm.. fint inlägg..
nämen.
idag har jag varit med nellie. hela dagen.
vi har tittat på film, och så har vi varit ute.
gick först runt kvarn, kom tillbaka, gjorde något.. minns inte, kollade på sleepy hollow tror jag, gick till statoil i guldsmedshyttan och köpte glass, gick hem. satt i trappan, gick till tåget.
nu är jag ensam. jag är ledsen.
det suger. jag hatar att behöva vara ensam..
och mest av allt är att jag varit så jävla orolig idag.
känns som att allting ska falla ner, rakt på mig.
allt. och allt skulle vara mitt fel.
kanske inte, men det känns som det.
för alltid, alltid, allt som händer är alltid mitt fel.
även om det inte på något sätt är det.
lisa har sprungit runt i huset i 2 dagar nu och skrikit att vi ska flytta till guldsmedshyttan istället..
mamma har tillochmed tittat på hus där.
radhus.
hon som inte ens ville bo någonstans där det fanns trädgård.
flyttar vi dit tänker jag fan bo på gatan.
seriöst.
vi har pratat om att flytta till linde i fan ett år nu.
längre, tillochmed, för att mamma är så förbannat jävla trött på mormor.
och när vi väl får huset sålt, som f.ö. eskil ska flytta in i, så kollar vi på hus och sånt i linde.
men helt plötsligt så kollar hon på nå jävla stonernegerhöghus i guldsmedshyttan och jävla radhus och sånt.
när fan ska hon bestämma sig?
Och hon vet att jag vill flytta till linde.
Och så ändrar hon sig, bara för att Lisa envisas med att gå kvar här i den där jävla fittlurksjävlahomogaycpskadadeinvalid skolan.
för att hon RÅKAR ha sina turkvänner där.
kul.
jag känner för att strypa mig lite.
hejdå.
lördag 1 augusti 2009
I'm aware I'm a danger to myself, are you aware I'm a danger to others?
klockan är 01:53, jag har just tittat på Kenny Begins.
Den är FETT jävla epic!
Lätt den bästa kenny starfighter filmen hittills.
Men ändå slår den inte serien. Den är oövervinnelig.
Jag har smsat med älskling hela dagen, typ.
det har varit som en lättnad, då jag inte mått så jättebra idag.
köpt chips och skit för drygt 100spänn också.
allt är väl slut nu, antar jag.
kollat tågtider och sånt till Nellie idag.
För hon ska komma hit. Hon måste.
För annars dör jag nog.
Jag behöver henne. En dag utan henne, och jag känner mig som en intorkad svamp.
Det funkar inte utan henne.
Du är min luft, mina lungor. Mina ord, mina ögon.
Utan dig är allting dimmigt, jag kan inte se ett skvatt.
Men med dig, så ser jag alltid skinande klart, och allting ser underbart ut.
Om du ändå bara kunde se genom mina ögon..
Så skulle du förstå, hur mycket du betyder för mig.
Du skulle förstå, varför jag tycker du är så oerhört vacker.
Du skulle förstå varför jag valde just dig.
Du skulle förstå allt, som jag förstår.
Jag älskar dig, Nellie.
Det lovar jag, att jag kommer göra tills den dag jag dör.
Inte ens då kommer min kärlek till dig försvinna, den kommer fortsätta och växa, större och större, för varje dag som går. För varje litet andetag, varje sekund.
Den kommer växa sig så stor att mitt hjärta tillslut kommer explodera av kärlek, oavsett om jag så ligger utspridd i havet, lika fin som aska.
Take a look at me
So you can see
How beautiful you are..
Nu blev för övrigt DET (Stephen King's IT) klar.
Den ska jag och Nellie kolla på idag.
Och Sleepy Hollow också.
Funderar på om vi kanske ska kolla på Kenny Begins också, för den är ju så jävla bra.
Satt och skrattade, och smålog genom hela filmen.
Men jag måste medge att scenen med Björn Gustafsson, när Kenny först kommer hem är jäääävligt dålig.
Där sjöng faktiskt Björn ännu mer i mina ögon. Han är så jävla barnslig.
Hihi, massa kommer hata mig nu bara för jag ser ner på honom men han är fan ett överdrivet jävla lameass.
Det är vad jag tycker. Alla har sina åsikter, ni bad inte om min men jag yttrar mig fritt och det är jag tamefan stolt över.
IhhhHIHIHI.
Nu ska jag läsa lite Harry Potter, och så ska jag.. Sova.
Har dessutom rivit ner hästaffischen jag fick av Hanna nu också.
Tog ett bra tag innan jag gjorde det. Ett år.
För att vara mer exakt.
Och när jag tog bort första häftstiftet så blev jag yr, kändes som om jag fick världens yrsel och allting ba "SWOOOSCH" och flög åt sidan, så jag nästan tappade balansen.
Kom och tänka på att Nellie kände så en dag efter att vi hade vaknat, som att allting bara vred sig.
Tog bort dom andra häftstiften och det blev lugnare, men då kom minnen tillbaka.
Minnen från den dagen jag fick den. Hanna ståendes på en stol med sånadär stora solglasögon fast utan något glas, (är väl plast egentligen) så det var två stora hål med en plastkant runtom.
Jag satt i hennes säng och tittade på henne, tog massa kort och sånt.
Jag ryser nästan bara av tanken.
Men vi alla har varit blinda, någon gång i livet.
Den är FETT jävla epic!
Lätt den bästa kenny starfighter filmen hittills.
Men ändå slår den inte serien. Den är oövervinnelig.
Jag har smsat med älskling hela dagen, typ.
det har varit som en lättnad, då jag inte mått så jättebra idag.
köpt chips och skit för drygt 100spänn också.
allt är väl slut nu, antar jag.
kollat tågtider och sånt till Nellie idag.
För hon ska komma hit. Hon måste.
För annars dör jag nog.
Jag behöver henne. En dag utan henne, och jag känner mig som en intorkad svamp.
Det funkar inte utan henne.
Du är min luft, mina lungor. Mina ord, mina ögon.
Utan dig är allting dimmigt, jag kan inte se ett skvatt.
Men med dig, så ser jag alltid skinande klart, och allting ser underbart ut.
Om du ändå bara kunde se genom mina ögon..
Så skulle du förstå, hur mycket du betyder för mig.
Du skulle förstå, varför jag tycker du är så oerhört vacker.
Du skulle förstå varför jag valde just dig.
Du skulle förstå allt, som jag förstår.
Jag älskar dig, Nellie.
Det lovar jag, att jag kommer göra tills den dag jag dör.
Inte ens då kommer min kärlek till dig försvinna, den kommer fortsätta och växa, större och större, för varje dag som går. För varje litet andetag, varje sekund.
Den kommer växa sig så stor att mitt hjärta tillslut kommer explodera av kärlek, oavsett om jag så ligger utspridd i havet, lika fin som aska.
Take a look at me
So you can see
How beautiful you are..
Nu blev för övrigt DET (Stephen King's IT) klar.
Den ska jag och Nellie kolla på idag.
Och Sleepy Hollow också.
Funderar på om vi kanske ska kolla på Kenny Begins också, för den är ju så jävla bra.
Satt och skrattade, och smålog genom hela filmen.
Men jag måste medge att scenen med Björn Gustafsson, när Kenny först kommer hem är jäääävligt dålig.
Där sjöng faktiskt Björn ännu mer i mina ögon. Han är så jävla barnslig.
Hihi, massa kommer hata mig nu bara för jag ser ner på honom men han är fan ett överdrivet jävla lameass.
Det är vad jag tycker. Alla har sina åsikter, ni bad inte om min men jag yttrar mig fritt och det är jag tamefan stolt över.
IhhhHIHIHI.
Nu ska jag läsa lite Harry Potter, och så ska jag.. Sova.
Har dessutom rivit ner hästaffischen jag fick av Hanna nu också.
Tog ett bra tag innan jag gjorde det. Ett år.
För att vara mer exakt.
Och när jag tog bort första häftstiftet så blev jag yr, kändes som om jag fick världens yrsel och allting ba "SWOOOSCH" och flög åt sidan, så jag nästan tappade balansen.
Kom och tänka på att Nellie kände så en dag efter att vi hade vaknat, som att allting bara vred sig.
Tog bort dom andra häftstiften och det blev lugnare, men då kom minnen tillbaka.
Minnen från den dagen jag fick den. Hanna ståendes på en stol med sånadär stora solglasögon fast utan något glas, (är väl plast egentligen) så det var två stora hål med en plastkant runtom.
Jag satt i hennes säng och tittade på henne, tog massa kort och sånt.
Jag ryser nästan bara av tanken.
Men vi alla har varit blinda, någon gång i livet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
